namelessunknown

omedvetet siter man här och väntar på ett sms där det står, "godmorgon älskling <3 (: sovit gott?" men plötsligt kommer man på sig själv. shit, han är ju inte ens min längre. vi har inte ens en anledning till att snacka? i början vare jag som bara " kan vi inte träffasss nu?" och då sa han, "vad ska vi snacka om, eller vad ska vi göra?" nu är det tvärtom, "vafan ska vi snacka om?" eller, vafan ska jag sitta där och fråga "ja men hur går det med "sushi" då?" efter ett tvåårs förhållande, herregud. vilket pundo. Fast det är ju jag som är pundot,
jag vill ju ha tillbaks honom.

/N

jag tar ut ilskan, jag skriker. jag slår, jag skriker igen, jag böjer mig inte. jag tappade hoppet en gång, men jag reste mig upp ur askorna och blev starkare med min smärta. (not)